En dag var Bertil Turesson ute och handlade. Han skulle till Ica JÄTTEMYCKET. Han flög med en svan in till stan, men fick gå halva dan ty den var lam. Lurigt! Utbrast Bertil och fnös lite isländskt. Idag skulle han köpa vindruvor och tvättmedel. Eftersom han skulle baka kakor, alltså. Det fick bli grumme tvättsåpa och en elefant istället, men det gick lika bra tyckte han lite tyskt. När han kom ut ur affären stod där en blå gnu, den sjöng något hiskligt på badkariska. Bertil gjorde den seriöstaste minen han kunde ådstakomma med sitt franska flin och tittade skarpt på gnun. Beatrice som gnun hette trodde att en seriös min betydde att man fick äta bilar, så det gjorde hon. OJ vad goda de var! Smakade som garn och fillipinska ljuslyktor. Bertil såg på i förundran, det var minsan den normalaste gnu han någonsin hade sett i hela sitt liv. Medans allt detta skedde satt en liten råtta på bertils axel och sade prompt: “Jag har i alla fall nagellack på banken, det har inte den där normala gnun” och flög sedan ut i världen med sina vingar gjorda av bly och liiite-lite rysk skolpolitik. Ajökens då! Ropade Bertil till råttan som han inte visste vem det var. Kanske var det en fisk? Han visste inte. Men det skulle han minsan ta reda på med hjälp av pasta, qvicksilver och en höna.
TO BE CÅNTINUE~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar